Jag spenderar nog 90% av min vakna tid med att tänka på mens, mensskam och relaterade socialt skapade problem. Jag JOBBAR med mens. Och ändå glömmer jag ibland att ta med mig mensskydd. Då det är en sån otrolig lättnad att få gå på en toalett där det finns bindor, så jag slipper fylla trosan med papper (inte jättebekvämt, nej).
Där har vi problemet: det är en självklarhet att skolan, arbetsgivaren, hotellet, fixar toalettpapper. Mensskydd på dessa toaletter är mer undantag än regel trots att mens är lika naturligt som kiss och bajs. Varför? För att mens är så pass skamfyllt att vi förväntas ta med oss mensskydd själva. Vi förväntas, från första gången vi får mens, att alltid vara redo när den kommer.
Jag var 14 år första gången den kom, sådär klassiskt på en klassresa med hela årskursen. Eftersom att jag var sist i gänget hade jag i smyg längtat lite efter den röda fläcken i trosan som jag trodde skulle förändra allt. Men så kom den, och inte kände jag att jag blev vuxen bara för det. Jag minns att jag gick i korridoren och hörde en kille som gick en bit bakom mig säga “Borde vi inte säga något? Det är ju lite äckligt” till sin kompis. Jag tänkte inte mer på det förrän jag gick på toaletten och såg det. Jag hade fått mens. Blodet hade dessutom letat sig igenom trosan till mina jeans. Såklart, det var ju det killarna hade pratat om! Efter att jag hade säkerställt att ingen var i korridoren så att jag säkert kunde ta mig till vårt gemensamma sovrum fick jag en tampong av min bästa vän. På kvällen var vi lediga och jag gick tillsammans med de flesta andra ner till centrumet i stan vi bodde. Vi handlade godis och jag skulle för första gången handla bindor och tamponger. “Hur vet jag vilka jag ska ta?” frågade jag en vän som hjälpte mig att ta ett paket Always med vingar och mini-tamponger. Jag skämdes att jag hade mens, och jag skämdes att jag var sist som fick mens.
Det var en speciell skam det där, att samtidigt som jag skämdes för blodet, skämdes jag för att jag fick mens så sent. Jag ville ha mens för att vara lika mogen som alla andra, men jag visste ju att blodet var äckligt så jag skämdes för att någon (KILLAR!) hade sett det. Tänk om min skola hade lagt mer än 15 minuter på att prata om mens, om de hade pratat om och visat olika mensskydd för hela klassen, om de hade fixat mensskydd till toaletterna på klassresan. Tänk om vuxenvärlden hade varit snabbare med att normalisera mens och mensskydd. Då hade jag nog inte haft den dubbla skammen gentemot min mens.
Mensskydd på toaletterna är mer än “bara” skydd mot blodiga kläder. Mensskydd på toaletterna är en viktig kraft i kampen att normalisera mens, för om vi vänjer alla vid att se mensskydd kommer mensen i sig också bli lättare att prata om. För ingen, och jag menar ingen, förtjänar att gå runt med kroppen fylld av skam på grund av mens – den process som har gjort det möjligt för oss alla att bli till.
Hanna Hellström. Kommunikativ projektledare, My Period is Awesome.
